Idag hittade jag igen min dagbok från gymnasiet. Det var äkta nostalgi att läsa i den och återuppleva denna tid. Insåg även att många tankar och funderingar är lika aktuella idag som för dryga 10 år sedan. Trodde nog att jag skulle ha blivit säkrare och mer trygg i mig själv än vad jag var då men det vette sjutton om det verkligen har blivit så.
På ett ställe i dagboken hade jag skrivit I mörkret finns en trygghet som ljuset aldrig kan ge... och denna mening fick mig att fundera. Visst är det väl så att jag känner mig trygg i mitt mörka sinnelag just för att det alltid finns där och att det ljusa i min tillvaro aldrig kan ge samma trygghet eftersom dessa stunder är så flyktiga?
Jag måste nog inse att jag är den jag är och det kommer aldrig att ändras. Jag kommer alltid att känna mig rädd, osäker och orolig. Det mörka är min trygghet för vem är jag om jag inte är så här?
Jag har inga ben..
14 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar