Total panik!

Det är vad jag känner just nu. Det är så mycket som ska fixas på så kort tid och jag känner att jag drunknar i ovissheten. Städningen går sakta men säkert framåt men ju fler rum man tömmer helt desto mer grejjer fördelas på den kvarvarande ytan. Det känns som att vi bor i en labyrint för tillfället. Hur sjutton ska vi lösa den här flytten!?! Trodde allt skulle ha löst sig till nu men inte det... Varför vilar ens öde alltid i andras händer?

Jag vill aldrig mer flytta men det vet jag ju att jag kommer att göra. Flera gånger dessutom...